tantis

Jag vet inte om jag känner mig redo för att börja skriva här igen, det mesta har gått dåligt sedan vårt hus brann ner i juli förra året. Snart har det gått ett år. Under den tiden har ytterligare tragedier skett. Jag har, trots mycket pluggande, inte klarat en enda, varken ordinarie eller om-, tenta detta läsåret. Jag krockade med bilen och fick ännu mer problem med ryggen pga. det. Men värst av allt är att jag har förlorat min älskade lille Tamino.

Han är det finaste jag haft, min allra bästa vän. Nu vet jag vad riktig vänskap är.


Jag vet att livet är svårt och orättvist för många, inte bara för mig. Jag önskar mig bara att jag skulle få känna på lite av den lycka som finns där ute. Inte bara se hopplöshet och nederlag. Jag är så trött över att hela tiden se de/det jag älskar försvinna ifrån mig.

Våren knackar på dörren nu, jag hoppas att den har glada nyheter att komma med, och gärna lite värme också om jag kan få önska det. Jag skulle också önska oss lycka till med våra flyttplaner. Nya tider, nya tag?

Finns lyckan runt hörnet för oss också? Jag hoppas det..