Bröllopshysteri

Ja, så är det. I år är det, vad jag vet, tre par som ska gifta sig i vår närhet. Vi är bjudna till ett och det kan vi inte gå på eftersom det inte ens är i Sverige.. Synd, för jag har aldrig "riktigt" varit på ett bröllop. Det är ju svårt när man inte blir bjuden heller..man kommer ju helst inte oanmäld. :P Det enda bröllop som jag sett med mina egna ögon var när en lärare till mig gifte sig när jag gick i åttan tror jag att det var. Annars har jag bara varit med på mina föräldrars bröllop, men då låg jag forfarande i min mamses mage så jag såg inte jättemycket..

Jag kan förstå att människor gifter sig, men samtidigt vet jag inte om jag någonsin kommer att göra det. Visst är det en fin ceremoni och man ska lova varandra evig trohet, men idag känns det som om majoriteten ändå slutar i skildsmässa. Äktenskapens band tas inte på samma allvar som det gjorde för så länge sedan. Jag säger inte att man var mer trogen på den tiden, men man tog bättre vara på familjen och försökte till varje pris att kämpa för sig och de sina. Jag önskar alla som gifter sig lycka och välgång och jag hoppas verkligen att de är beredda att kämpa. Jag vill att bröllopet ska vara lika betydelsefullt som det var innan, vad är det annars för mening att gifta sig?!

En brudbukett i min närhet?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0