Fågeldun & Dina på rymmen
Som jag skrivit innan idag så körde jag Mats till tåget och när jag kom hem därifrån var det mer eller mindre kaos hemma i köket.. Fifi och Tamino hade hittat sötisens inneskor som är/var proppfulla med fågeldun. Jag sa bara en sak; SUCK.. :( Det seglade runt små fågelfjädrar i precis HELA köket. Tur för vovvarna att de kändes för det dem gjort i alla fall, ananrs vet jag inte vad jag hade gjort. Jag som hade tänkt att åka och handla direkt fick snällt ställa mig och städa upp efter de som hade haft så himla kul. Jag kan bara tänka mig. Till historien hör två saker; Tamino som är yngst tar aldrig och tuggar på saker som inte är hans leksaker och som han vet att han får tugga på & inneskorna låg nästan längst ner i en korg som var helt överfull med grejor. Fifi har alltså letat länge och väl. Jag kan faktiskt inte låta bli att små le lite grann. Fiffig är hon minsann den lilla Fifi. :P (Det var inte meningen att det skulle bli ett "fifi"-samband.) Tyvärr har jag ingen bild att visa på det.. Haha! :P
Tidigare ikväll var jag ute och matade de små tjockisarna, en av dem tar verkligen mitt smeknamn på dem på allvar! De är alltid lika glada för att se mig och likaså är deras mamma det. Jag tänkte att jag kan gå en runda med henne och ha henne lös så hon får springa av sig lite. Inte för att jag har egen erfarenhet av det, men jag kan tänka mig att det inte är lätt att umågs med sina fem bebisar hela dagarna.. Särskilt inte när de fått tänder och fortfarande provar om det kommer mjölk när man diar.. I alla fall så brukar Dina, som mamman heter, inte springa så värst långt bort utan hon brukar komma så fort man ropar åt henne om hon skulle gå för långt ifrån. Hon höll sig i närheten denna gången också, till en början. Sen for hon iväg som en raket rakt upp i skogen. Hon är ju faktiskt jakthund så vem kan klandra henne egentligen?! Efter en tio minuter gick jag efter henne och ropade och då kom hon. Överlycklig och svischade förbi mig.. Hon stannade i alla fall på tomten denna gången och valparna fick tillbaka sin mamma, de var glada. Dina såg däremot inte riktigt lika glad ut.. :P
Dina; den lilla rymlingen i gröngräset
Tidigare ikväll var jag ute och matade de små tjockisarna, en av dem tar verkligen mitt smeknamn på dem på allvar! De är alltid lika glada för att se mig och likaså är deras mamma det. Jag tänkte att jag kan gå en runda med henne och ha henne lös så hon får springa av sig lite. Inte för att jag har egen erfarenhet av det, men jag kan tänka mig att det inte är lätt att umågs med sina fem bebisar hela dagarna.. Särskilt inte när de fått tänder och fortfarande provar om det kommer mjölk när man diar.. I alla fall så brukar Dina, som mamman heter, inte springa så värst långt bort utan hon brukar komma så fort man ropar åt henne om hon skulle gå för långt ifrån. Hon höll sig i närheten denna gången också, till en början. Sen for hon iväg som en raket rakt upp i skogen. Hon är ju faktiskt jakthund så vem kan klandra henne egentligen?! Efter en tio minuter gick jag efter henne och ropade och då kom hon. Överlycklig och svischade förbi mig.. Hon stannade i alla fall på tomten denna gången och valparna fick tillbaka sin mamma, de var glada. Dina såg däremot inte riktigt lika glad ut.. :P

Kommentarer
Trackback